.

jag hade det svart på vitt, det var mitt framför näsan på mig.. varför var jag så blind och inte såg det på en gång? varför lyssnar man på sitt hjärta och inte på sin hjärna? allt hade vart  så mycket bättre då.
Och vad lärde jag mig av det hära? att man ännu en gång är en idot som öppnar upp sig för en annan person som bara sliter sönder allt.. någon som bara utnyttjar och tar en för givet ett tag.. sen när dom har fått det dom velat så är det bye bye om man har tur, annars blir det bara att dom gör allt för att glida ifrån en, inte ens ha modet att kunna säga att det är nog inte så bra att vi fortsätter att träffas... jag skulle ha tänkt igenom allt innan, nogrant  denna gång...

Allt klarnade för ett tag sen när jag satt och läste igenom alla sms, varför gör jag det för det första? (tycker jag om att plåga mig själv? ) kan jag inte vara den där starka personen som bara tänker. jahapp, skit samma det går vidare,. Hur många gånger har inte detta hänt mig? vad gör jag för att förtjäna det?.. det sägs att man lär sig av sina misstag men varför gör jag då om och om dom hela tiden? jag är en sådan person som lätt faller, öppnar upp mig alldeles för fort . sen står jag där som ett dumt fån tillslut. samma visa om och om igen.... !

jag tycker bara att du borde ha visat din mogenhet och berättat hur allt låg till från början, då hade jag varit med på noterna, sluppit höra allt skit snack så jag skulle falla...  men det du har gjort har bara bevisat ännu en gång att det är svårt att lita på nya personer och att man inte ska öppna upp sig... man ska helt enkelt vara iskall som en isbit för att inte falla dit..

Då kommer ist ett nytt problem upp, tänk om den andra inte är så som dom jag har träffat men jag drar han över samma kant som alla andra, jag kommer bara tänka, varför skulle han ta mig för den jag är när dom andra inte gjorde det, dom såg en sak bara... varför skulle han vara så speciell ? ?

det är svårt att lita på dagens människor, det är bara så, tragist ja visst men finns inget att göra åt.

Jag ska inte påstå att livet bara är fullt av problem men det är 50 / 50.. antinge är allt jätte bra och man svävar på moln eller så är det ett rent helvete och man står och stampar på samma ställe och kommer ingen stans...

Man har bara sig själv att skylla på tyvärr.. !









förlåt för det långa och lite små hatiska inlägget men var tvungen att skriva av mig..